jgradde

Godmorgon från Braybrook Street! Minns helt ärligt inte senast jag hade en ledig dag som den här i London, då man kan sova så länge man vill (men bara för att man får, så vaknar man tidigt ändå), kan göra en kopp te och sätta sig ner för att skriva här utan någon som springer runt och stör, utan att behöva stressa till jobbet, utan måsten överhuvudtaget. Känns fruktansvärt skönt och välförtjänt efter en stressig jul. Igår började jag och Pauline en ordentlig storstädning, hon kom fram till att våra lister i badrummet faktiskt är vita - inte grå. Jag skrubbade kyl, mikrovågsugn, ugn, möblerade om i köksskåpen som av någon konstig anledning har blivit väldigt röriga under dom senaste veckorna. Efter det tog vi en sväng om Westfield för att brottas med folk på mellandagsrean - inte min kopp te så jag åkte därifrån tomhänt. På vägen hem köpte vi mat och åkte hem och lagade våran favorit couscoussallad som Nisha kom lagom till med en flaska Prosecco. Och såklart som alltid på en Söndag, åkte vi efter maten till favoritpuben i Shepherd's Bush med favoritdrinkarna på Happy Hour. En mycket bra Söndag och första dag tillbaka. Idag ska jag fortsätta storstädningen och även börja på den stora högen kläder som behöver tvättas, innan jag möter Pauline för ett nytt försök på rean ikväll med förhoppningsvis lite mindre folk. 

---

 

 

 

Tredje gången gillt. I London går främlingar fram till varandra. I London kan man bli uppraggad på väg hem från tunnelbanan. I London har det hänt mig tre gånger men inte förräns nu har jag faktiskt tackat ja. Kanske har jag missat min stora kärlek men i så fall kommer han förmodligen tillbaka. Idag kände jag att, vad fasen, om man inte vågar lite kommer man ju aldrig någonstans. Så efter att ha fått sällskap uppför gatan av en helt random kille som började snacka med mig och frågade efter mitt nummer och sa att nej, du får inte alls svänga höger här för jag har inte fått ditt nummer än och jag behöver det för vi ska gå ut och ta en drink imorgon, så gav jag in och bestämde träff imorgon där vi skiljdes åt idag. Känner jag mig själv rätt kommer jag förmodligen inte dyka upp. Fast om Pauline är hemma kommer hon nog sparka mig i baken, så vi får se hur det blir. Fortsättning följer, sovdags!

---

 

 

Som många nog redan sett på Instagram och Facebook har jag i veckan jobbat med ett rätt stort projekt - och då menar jag STORT bokstavligt talat. Större än mig. Blev kontaktad av en trevlig dam som designar brudklänningar med bas uppe i Liverpool. Hon skulle plåta sin nya vår/sommar kollektion i London och ville ha två 6ft (jag är 5ft) bokstäver som bakgrund. Så fort jag hade ordern bekräftat satte jag Patrick på att bygga basen till mig, gjorda i 9mm träplankor. Dom täckte vi sedan med något som liknade hönsnät men med mindre hål och starkare ståltråd. Blommorna fick sen givetvis vänta till eftermiddagen innan plåtningen. Började täcka basen med gypsophila och hösthortensia som lycktligtvis torkar snarare än vissnar. Det var definitivt detta som tog längst tid och jag spenderade nog 4-5 timmar på varje bokstav innan allt var täckt. Klippte bara små bitar av blommorna och stack omlott ner genom "hönsnätet". När det var klart fäste jag på lite grönt, asparagus fern (kan för sjutton inte blomnamnen på svenska längre... plumosus kanske?) och murgröna. Sen fram på morgonkvisten gjorde jag rosorna och dahliorna. Dom klippte jag av hela stjälken på och trådade så att jag kunde sticka ner ståltråden bakom nätet och böja huvudena utåt. Finito! Totalt har det nog tagit 20-25 timmar för Patrick att bygga bokstäverna, och 20 timmar för mig att fästa blommorna, om jag räknar med dom två timmarna som jag fixade till allt i studion efter lite transportskador (som var förväntat). Väldigt spännande och intressant projekt och jag hoppas att jag får chansen att göra liknande saker i framtiden. Här kommer lite bilder. 

---